Cajsa Torres Daahl

    




  









idag är det 5 hela år sedan den stora monster vågen skakade en hel värld.
Vågen sköljde in över asien , thailand , indonesien och indien bland annat !
flera 1000 tals människor omkom, bland dom över 500 svenskar.
I dag ska vi minnas och hedra offren för vågen , som tog så många männsikors liv, och sen ska vi även tänka på deras anhöriga ,


Malin Sävstam ,
är en av dom som förlorat sina anhöriga i vågen 
Malin förlorade  2 av sina 3 barn och man i vågen för 5 år sedan. Malin var med i nyhetsmorgon i morse, och berättade hur svårt det varit att överleva sorgen och smärtan.
Malin har även skrivit en bok om händelsen och svårigheterna efter, boken heter "När livet stannar: en berättelse om att överleva!"
Så här beskrivs boken: (på adlibris hemsida)

Om kärlek och sorg

Omslaget till Malin Sävstams bok "När livet stannar" visar ett silversmycke hon fick av sina vänner när hon varit med om det värsta någon kan tänka sig - hon hade förlorat sin man och sina två yngsta barn i flodvågskatastrofen. På ett hjärta av silver som symboliserar mannen Mats vilar tre små silverbrickor med barnens namn ingraverade. Axel är sonen som överlevde tillsammans med Malin och boken är en berättelse om deras sorg och deras väg tillbaka till viljan att leva.

   Det är en upprörande och sorglig bok, skriven av en kvinna som fram till annandag jul 2004 hade levt vad hon själv kallar ett "prinsessliv".  Också efter katastrofen är hon på många sätt priviligierad - hon har ett stort och resursstarkt nätverk av släktingar och vänner som sluter upp omkring henne på ett makalöst sätt. Den professionella hjälpen hon får är också oerhört betydelsefull, framför allt den som prästen Louise Linder ger under oräkneliga timmar av tröst, stöd och samvaro.

Men ändå. Ändå är Malin Sävstam en bräcklig människa som själv måste bestämma sig för att gå vidare i livet. 

  "Hur ska vi orka möta allt som är välbekant och som varit en del av vårt gamla liv? Hur ska vi klara alla möten med dem som kände oss när vi fortfarande levde?" tänker hon en vecka efter katastrofen. Två år senare kan hon allt oftare uppskatta den andra chans hon fått i livet genom att överleva.

Hur det gick till, hur hon och sonen genomlevde de två första åren efter katastrofen berättar hon i en ärlig, blottläggande och bitvis väldigt vacker text. Läsaren står bredvid henne och får på ett mycket ovanligt sätt verkligen vara med i sorgens alla stadier."

Många många många personer sörjer idag sina anhöriga som omkom i flodvågen ! Och man har rätten att vara ledsen och sörja som människa när något så hemskt hänt i livet !
Ingen kan leva vidare normalt efter en sån hemsk upplevelse!
Och det får man acceptera ! Det ända man kan göra när någon man känner sörjer och mår dålig är att finnas vid dens sidan och stötta om det behövs.
man kan inte sätta sig in i en person som förlorat en nära anhörig situation ! det går bara inte, man kommer aldrig fatta hur hårt skadad den människan är !
Livet är jävlig skört ! och vi måste lära oss ta bättre hand om det !
Ena sekunden finns dom där och är jätte glada , nästa gång du tittar är dom inte vid livet längre ! Tänk dej känslan av att veta att din bror/son/bästis/syster/dotter/mamma/pappa/grannen har försvunnit för alltid !
HEMSKT!
När något så här hemskt hänt , är det svårt att leva vidare, men man måste , man får tänka på att leva för dom som omkom. Om din syster omkom i vågen , tänk då såhär: Syster, jag ska kämpa och leva vidare för din skull! Jag ska leva för dej!


Att något så här katastrofalt ska behöva hända innan man vaknar upp och märker att livet är skört och inte varar föralltid !
Vi behöver öppna våran ögon lite och se bortom oss själva !
Vi kan inte leva för alltid , det kan ingen ! Hur mycket vi än vill så går det inte !


R.I.P
Offren i tsunamin 2004!






xoxo/Cajsa.